Vallentuna - Tomelilla - Svenstorp

I går, lördag, var vi åter hemma på välkänt territorium igen. Det har varit minst sagt fullspäckade dagar nere på Veteran SM i Ystad (eller i Svenstorp för att vara mer exakt) men återigen har jag lärt mig mycket nytt.
Fördelen med att inte tävla själv är ju att man kan betrakta situationer och människor runt omkring sig på ett helt annat sätt. Mer avslappnat helt enkelt...

Torsdagen ägnades i bilen ner mot Tomelilla, där vi bodde på hotell. Jag och Jonas hann därför prata mycket om livet, träning och tävling samt andra detaljer som rör vårt liv. Jag kör som oftast då jag gillar att köra bil helt enkelt och ser det som avkoppling så resan kändes inte så lång. Väl framme så checkade vi in och drog sedan till Svenstorp, där tävlingscentrum låg. Ut med cyklarna och sedan kollade vi av sträckan med två mycket hjälpsamma funktionärer, som sa vilket håll vi skulle cykla åt. Sagt och gjort, så var vi på väg. Banan var jättetrevlig med lagom "motstånd". Denna kväll blåste det knappt någonting och dofterna från fälten gjorde mig alldeles glad och upprymd. Jag älskar verkligen Skåne och dess karaktär och detta var inget undantag. Vi cyklade på till vändpunkten och stannade sedan upp för ett litet fotojobb sedan cyklade vi tillbaka. Jonas gjorde några längre intervaller där han tryckte på men jag trampade bara på och njöt av omgivningen.

Slottsmuren precis efter vändpunkten

 På fredagen var det dags för årets prestation för Jonas. Starten var dock ganska sen så vi hann slappa massa på förmiddagen och Jonas fick god tid för sina förberedelser. Vi var på tävlingsplatsen i god tid och cyklar, hjul och trainer togs fram samtidigt som vi båda söp in atmosfären. Det var varmt. Solen sken och jag förstod att denna dag var det stor risk för att man skulle dricka för lite samt bränna sig. Arrangören påminde de aktiva att dricka väl före, under och efter loppet för att minimera risken för dehydrering.
Jag gjorde därför som jag gjort några tävlingar nu när jag stått vid sidan om, jag tar fram mitt röda paraply :-)
Eftersom Jonas fick värma upp i direkt sol så försökte jag se till att han åtminstone fick skydd från direkt sol. Tänkte att det räcker om han får fightas med solstrålarna under loppet. Det såg nog lite skojigt ut men alla bäckar små?...

Paraplyhustru

Jonas startade och vår överenskommelse var att jag skulle bege mig, cykelledes, till vändpunkten för att filma hans vändning. Det tog mig bara fem minuter att cykla dit så jag fick se några andra vända också och tusan vad många tekniker det finns! Vissa gjorde...mindre bra vändningar medan andra hade en mer distinkt teknik. Jonas vändning var faktiskt riktigt bra och då han blev förevigad på film kan han nu få analysera och korrigera om så behövs.
Efter att Jonas vänt så cyklade jag tillbaka ner till tävlingscentrum och inväntade honom vid mål. Tyvärr hade det hänt en olycka ute på banan där en cyklist kört in i en bil men i skrivande stund vet jag att allt gått bra men huvva....det kan hända så jävla mycket utan att man själv kan påverka det ibland. Både vi cyklister och bilister har ett stort ansvar och gemensam respekt i trafiken.
Jonas kom i mål på dryga 44 minuter och han var verkligen nöjd med sin prestation. Totalt blev han 24 av 43 startande men innan han visste någon tid eller placering sa han att han gjort sitt livs lopp och var SÅ nöjd. I en värld där placeringar och tider verkar vara det viktigaste för många stack min man ut hakan och sa att han var NÖJD "trots" en placering i mitten. Alltför ofta ser jag tyvärr hur prestation tagit över glädjen i folks utövande och det krävs mer och mer för att man ska vara nöjd med sitt idrottande. Har man inte cyklat fortare än "det eller det" snittet så är prestationen ingenting värd. Jag har varit där själv och vet hur viktigt det är att känna glädjen för att man inte ska vända ner sig själv i en negativ spiral. För mig visade Jonas denna dag bevis på cykelglädje och hur långt han har kommit på sin resa inom tävlingscykling.

Röd näsa trots paraply

På lördagen var det cykelfritt. Vi ägnade tiden åt att äta glass, slappa samt gå på Hasse och Tage museum som ligger centralt i Tomelilla. Museet är inte större än 15 kvadratmeter så det rymdes inte så många åt gången. Museet var väl inrett och jag kan verkligen rekommendera ett besök där om man har vägarna förbi. Det mesta av det bästa fanns dokumenterat och det var både en fröjd för ögat och örat.

Resan hem var ganska seg. Då varken jag eller Jonas kunnat sova bra på hotellet (alldeles för varmt rum) var vi båda ganska trötta så Jonas fick, efter att fått blunda lite i bilen, ta över ratten när det var 10 mil kvar. 
Väl hemma var det skönt att stuva in alla grejer och sedan sjunka ner i soffan till "Morden i Midsummer" och inte göra någonting alls. Behöver jag tillägga att jag sov som en prinsessa i natt?

Idag söndag har Jonas precis åkt vidare till Härnösand, där han ska vara i en vecka. Jag förbereder mig för min sista semestervecka och ska använda den bl.a till planering och tanke inför 2014. Nu när man varit "in blanko" på ett VSM är man ju grymt taggad att köra nästa år!!